Migrän

Förekomsten av migrän kan ske hos var femte kvinna och var tionde man. Barn kan också drabbas av migrän, dock så tillhör detta… 

Yrsel

Yrsel är för patienter strikt subjektivt och innefattar vitt skilda upplevelser. Yrsel uppstår när signalerna från olika sinnessystem inte stämmer…

Diskbråck

Med diskbråck menas att en disk mellan ryggradskotorna har brustit. En disk är en stötdämpande skiva som är uppdelad i två delar, en inre…

Skolios

Skolios innebär att man har en ryggradskrökning i frontalplanet, uppmätt till minst 10°, Cobbvinkel på röntgenbilder. Kröken ökar…

Spondylolistes

Spondylolistes definieras genom en ”glidning framåt av ländkota, oftast p. g. a. spondylolistes, defekt som uppkommit i en eller flera kotbågar…

Upper crossed syndrom

Oturligt nog är “upper crossed syndrome” en tyst dysfunktion. Den tar ofta många år att utveckla och ger initiellt inga symtom…

Djup ventrombos

Med “djup ventrombos” menas att det finns en propp i benet, då oftast i underbenet. Detta för med sig att blodet levrar sig och täpper till… 

Whiplash

Whiplash kan man få om nackens mjukdelar utsätts för en kraftig översträckning. Det sker särskilt ofta vid trafikolyckor. Kvinnor är mer…

Sternocleidomastoideus syndrom

M. Sternocleidomastoideus är en av de mest komplexa musklerna i kroppen. Den sköter rotationen, bakåtböjning av övre nacklederna och framåtböjning…

Migrän

Migrän är en av de vanligaste folksjukdomarna. Migrän är attacker av svår huvudvärk.

Utlösande faktorer till migrän

Det finns olika faktorer som utlöser en migränattack:

–      Stressig period som återföljs av en lugn period, t ex första semesterdagen

–      Viss mat, t ex choklad och rött vin

–      Brist på mat, t ex då man intar flytande föda

–      Oregelbundna måltider

–      För lite eller för mycket sömn

–      Starka dofter

–      Svängningar i temperatur eller lufttryck, t ex innan ett åskoväder

–      Värme

–      Starkt solljus

–      Höga ljud

–      Hormonförändringar hos kvinnor, t ex i samband med menstruationen

Besvären kan lindras eller försvinna helt vid graviditet och försvinner oftast i klimakteriet för många kvinnor.

Förekomst av migrän

Förekomsten av migrän är hos var femte kvinna och var tionde man. Barn kan också få migrän, dock så tillhör detta ovanligheten. Sjukdomen är delvis ärftligt betingat, ca 70 % av migränpatienterna har en nära anhörig som också får migränattacker. Trots detta vet man ännu inte orsaken till migrän.

Det som händer vid en migränattack är att stora blodkärl runt hjärnan blir vida, svullna och smärtkänsliga på grund av att nervändarna runt blodkärlen läcker ut ämnen som irriterar. Det är detta som ger den pulserande huvudvärken som är så typisk för migrän.

Symtom vid migrän

Symtomen vid migrän är sprängande eller dunkande huvudvärk. Smärtan är vanligtvis värre gradvis. Smärtan sitter ofta vid ena ögat eller ena halvan av huvudet och kan också vandra från sida till sida. Attacken brukar hålla i sig mellan 4 timmar och 3 dagar. Smärtan förvärras när man rör på huvudet. Under attacken blir man överkänslig för dofter, ljus och ljud. Man blir också oftast illamående och kan kräkas.

Migränattackers olika faser

Migränattacker kan delas in i 4 olika faser som inte alltid behöver upplevas av alla.

Fas 1 – prodromalfasen. Upplevs av ca 70 % av de som får migrän och föregår själva migränhuvudvärken som varar mellan 2-48 timmar. Man kan då uppleva olika symtom som alert eller slö, utåtriktad eller inåtvänd, hyperaktiv eller trött, hungrig eller illamående etc, det är mer omgivningen som lägger märke till prodromalfasen.

Fas 2 – aurafasen. Drabbar ca 30 % av de som får migrän. Det innebär vissa neurologiska symtom innan migränattacken utlöses. De vanligaste symtomen är övergående synrubbningar, t ex blixtrar eller sicksackmönster framför ögonen samtidigt som synfältet minskar. Andra aurasymtom är känselstörningar, så som stickningar och domningar, i handen, fingrar eller kinden och försämrad talförmåga.

En del får alltid aura innan en migränattack medan vissa bara får det ibland. Auran utvecklas gradvis i 5-20 minuter och har en duration upp till en timme för att senare lugna ner sig och utveckla sig till huvudvärk successivt under 30 minuter. Vissa får aurasymtom utan att få huvudvärk efteråt.

Fas 3 – huvudvärksfasen. Hos 67 % som får migrän är detta det första tydliga symtom för migränattacken. När huvudvärken är fullt utvecklad i kombination med svår smärta upplevs den som glödgande, skärande eller bultande. Huvudvärken omfattar endast en hjärnhalva i typfallet, men kan även flytta sig från sida till sida eller verka på båda sidor samtidigt.

Fas 4 – resolutfasen. Det är då som man återhämtar sig från attacken och återgår långsamt till normaltillstånd. Man känner sig oftast trött och utmattad upp till 24 timmar efter en attack.

Förebyggande av migrän

Det går inte att bota migränattacker men det går att förebygga dem, genom att hitta vad som utlöser attackerna och undvika eller ändra på den faktorn. Det går att göra genom att skriva huvudvärksdagbok. Om det är choklad och/eller rött vin som utlöser migränen så får man sluta äta eller dricka detta. Om stress är den utlösande faktorn så bör man hitta ett sätt att slappna av och sluta stressa. Att leva ett regelbundet liv med en hållbar struktur på mat och sömn brukar hjälpa. Även regelbunden motion, avslappningsövningar, akupunktur och kiropraktik kan hjälpa. 

Kiropraktik och migrän

Kiropraktik kan hjälpa genom att minska på spänningar i muskler och låsningar (rörelseinskränkningar) i leder som i sin tur kan leda till spända muskler och därför bidra till huvudvärk. Kiropraktorn kan även ge avslappningsövningar till den personen där stress är den utlösande faktorn till migränen. 

Yrsel

Yrsel är för patienten strikt subjektivt och innefattar vitt skilda upplevelser. Yrsel uppstår när signalerna från olika sinnessystem inte stämmer överens inbördes eller med vad som finns lagrat i ”balansminnet”.

De olika systemen som kan påverka yrsel är:

Synen

Synen gör att vi uppfattar hur omgivningen rör sig med våra egna rörelser. Den ger oss rumsuppfattning och möjlighet att förutse hinder och planera våra rörelser.

Vestibularisapparaten 

Vestibularisapparaten består av båggångar, som finns i örat, och otolitorgan, som består av mikroskopiska kalkkristaller. De fungerar som ett lod och informerar om huvudets läge i förhållande till jordens dragningskraft är rätt eller vinklat. Båggångarna registrerar huvudets rörelser. Signaler från dessa system styr ögonens rörelser vid vestibulo-okulära reflexen, den reflex som vrider ögonen till vänster när huvudet vrider sig till höger. Ifall ena vestibularisorganet slutar fungera uppstår yrsel och nystagmus (ögonen rör sig snabbt ner-upp eller höger-vänster). I muskler, ledkapslar och senor finns receptorer som reagerar på vävnadernas spänning. Proprioceptionen informerar om kroppsdelarnas inbördes läge och rörelser. Det finns väldigt många receptorer i nacken. 

Klassifikation av yrsel,

Vertigo – en känsla där patienten själv eller omgivningen rör sig. Antyder att yrseln kommer från vestibularissystemets perifera eller centrala delar.

Presynkope – ostadighet när man står eller går, känns som att gå på ett gungande skepp. Antyder på fobisk postural yrsel, CNS-störning eller störning i proprioceptiva systemet.

Okarakteristisk yrsel – kan inte med ord beskriva sin yrsel. Antyder på temporallopsepilepsi, yrsel som aura till migrän eller epilepsi, hyperventilation eller psykogen yrsel.

Långvarigheten på yrseln

– Sekundkorta attacker: fobisk postural yrsel

– Halvminutlång yrselattack efter lägesändring: godartad lägesyrsel

– 1-2 timmar: Mênlêres sjukdom

– 1-2 dygn: migränyrsel

– Flera dagar: vestibularisneurit/cerebellär infarkt

De vanligaste yrselsjukdomarna

Godartad lägesyrsel

Den godartade lägesyrseln är den vanligaste typen och svarar på ca 20 % av alla yrselanfall. Patienten klagar då över rotatorisk yrsel som uppstår vid lägesförändringar av huvudet. Yrseln brukar lugna ner sig efter 15-30 sekunder om man håller kvar huvudet i samma position. Yrseln beror på att otoliter (små kristaller i båggångarna) lossnar och fastnar i de små håren i båggångarna som signalerar lägesförhållandena. Behandling – Epleys manöver, vilket återför otoliterna till sin ursprungliga plats. Behandlingen är enkel att utföra, innebär inga risker och sannolikheten för snabb bot är hög.

Fobisk postural yrsel

Detta är ett mycket vanligt yrseltillstånd som kan förekomma isolerat eller komplicera förloppet vid annan yrselsjukdom. Yrseln är av ostadighetskaraktär och att patienten ofta är rädd att falla när hon står eller går. Yrselattackerna är ofta åtföljda av ångest och en ökande symtombild. Vissa platser eller situationer kan förvärra besvären och det blir till följd att patienten får en tendens att utveckla ett undvikande beteende. Symtomen har mycket gemensamt med panikångest och agorafobi (torgskräck).

Vestibularisneurit

Patienten upplever en kontinuerlig yrsel som plötsligt börjar utan några andra symtom. Yrseln varar i flera dagar men minskar successivt i styrka. Diagnosen ställs med fynd av en mot friska sidan horisontellt slående nystagmus. En differentialdiagnostik är lillhjärnsinfarkt. Behandling – höga doser kortikosteroider, givna inom tre dagar efter insjuknandet. Passiv vila är kontrindicerat. Patienten bör vara i rörelse så mycket som möjligt och om möjligt göra rörelseövningar.

Mênlêres sjukdom

Patientens symtom är plötsliga attacker med kraftig yrsel, ensidig hörselnedsättning, öronsus och tryckkänsla i örat. Attacken varar vanligtvis i 1-5 timmar. Med tiden blir hörselnedsättningen permanent. Sjukdomen tros bero på en störning i innerörats tryckreglering, men sjukdomen är dock ofarlig. Behandling som med tiden kan motverka hörselnedsättningen saknas. Vid täta yrselanfall ges destruerande behandling.

Övriga orsaker till yrsel

Många CNS-sjukdomar, alkoholmissbruk och lösningsmedelsexponering kan ge yrsel. Hos migränpatienter är yrsel mycket vanligt. Yrseln kan då förekomma som aurafenomen eller som symtom mellan migränattackerna. Vid nacksmärta med muskelömhet och stelhet i nacken kan de cervikala proprioceptorerna bli överretbara och skicka felaktiga signaler, detta kan ge upphov till yrsel av ostadighetskaraktärer. Denna diagnos kallas cervikogen yrsel. Behandlingen inriktas på att minska muskelömheten, som olika former av sjukgymnastik, brukar minska yrselbesvären. 

Diskbråck

Med diskbråck (hernia disci intervertibralis) menas med att disken mellan ryggradskotorna har brustit. Disken är en stötdämpande skiva som är uppdelad i två delar, en inre mjukare substans och ett yttre hölje. När disken brister är det det yttre höljet som brister eller försvagas.

Det finns tre olika typer av diskbråck:

  1. När diskens mjukare substans pressas utåt och in i det yttre höljet men ej igenom den.
  2. När diskens mjukare substans trycks utåt så hårt att den pressas genom det yttre höljet men fortfarande omges utav den och ut i ryggmärgskanalen.
  3. När diskens mjukare substans inte längre omges av det yttre höljet och en del av substansen kan därför förflytta sig ut i ryggmärgskanalen.

Förekomst

Diskbråck förekommer oftast i de rörliga delarna av ryggen. I många av fallen bildas diskbråcket utan att något speciellt har gjorts. I andra fall kan det bero på tunga lyft med vridning och böjning av ryggen på ett oergonomiskt sätt. Diskbråck uppkommer mellan åldrarna 24-64 år.

Symtom vid diskbråck i ländryggen

Symtom vid diskbråck i ländryggen kan vara utstrålande smärta i benet som upplevs som en skärande smärta, även kallad ischias. Smärtan börjar oftast som en molande värk i ryggen. Vid utsträckt ben förvärras smärtan och samtidigt böjer kroppen från höften framåt. Benet och foten kan även somna, de kan till och med kännas svaga och förlamade. Smärtan orsakas oftast av en kombination av tryck mot en av nervrötterna som bildar ischiasnerven och en inflammation kring denna rot.

Symtom vid diskbråck i halsryggen

Symtom vid diskbråck i halsryggen kan ge utstrålande värk i armarna och ibland ren nackvärk. Smärtan utgår ofta från nacken och går ner i armarna och ut i något eller några fingrar. För att lindra värken och utstrålningen kan armen eller handen läggas bakom nacken. Även vid diskbråck i halsryggen kan symtom som tyngdkänsla i benen, svaghet eller svårt att kontrollera rörelserna i benen förekomma.

Hur en undersökning går till vid diskbråck

Kroppsundersökningen är extra viktig hos personer med diskbråck för att utesluta någon allvarlig sjukdom som kan ge ryggsmärta.

Hos kiropraktor görs undersökningar som innehåller koll av reflexer och känsel i benen eller armarna och specifika funktionella tester för att kolla om det finns en nervpåverkan.

 Hos läkare undersöks reflexer, kontroll av benens känsel och känseln i underlivet, ändtarmens ringmuskel, funktionella tester för att kolla om det finns en nervpåverkan.

Ifall tecken på diskbråck förekommer och som inte har blivit bättre på 4-6 veckor skickas personen till röntgen. Finns tre olika metoder:

  1. Vanlig röntgen – där endast bilder av skelettet syns.
  2. Datortomografi, skiktröntgen – skapar två- eller tredimensionella bilder genom att avbilda tunna skivor, skikt, av ryggen. Här kan även mjukdelar som diskbråck synas.
  3. Magnetkameraundersökning, MRT – här används ett magnetfält för att skapa bilder av ryggen i tunna skikt istället för med röntgenstrålar. MRT är bra för mjukdelsbilder men sämre för skelettbilder.

Behandling vid diskbråck

Alla diskbråck behöver inte behandlas med kirurgi. Ca 20 % av diskbråck behövs opereras. De övriga 80 % läker antingen av sig själv eller med hjälp av flera olika behandlingsmöjligheter. Då tar man hjälp av olika terapeuter, som sjukgymnaster, naprapater och kiropraktorer eller göra en sorts självvård där de kan göra mycket själva för att minska smärtan.  Oftast göras behandlingarna i kombination med varandra.

 Sjukgymnaster, naprapater och kiropraktorer kan hjälpa till med träningsscheman för att stärka upp musklerna i området. Detta bidrar till normal funktion och rörlighet i lederna. Vilket kan minska smärtan. Kiropraktorer kan även behandla närliggande området så att belastningen på området för diskbråcket minskar, vilket ger minskad smärta. Finns andra metoder att lindra symtomen som akupunktur, korsett, kyla, värme, ultraljud och transkutan elektiskt nervstimulering (TENS).

Egenvård

Vad personerna kan göra själv för att underlätta i vardagen:

–  Sängläge kan göra det värre – de två till tre första dagarna kan var bra men efter det gör det mer skada än nytta.

–  Återgå till vardagliga sysslor så fort det går, men även viktigt att hålla sig till det som klaras av, inte ta i för mycket.

–  Inga hinder för att fortsätta arbete. Dock bör sittande undvikas. Vid fysiskt krävande jobb kan en liten tids sjukskrivning krävas.

–  Fysisk träning och motion minskar ofta besvären. Vilket menas att gå promenader och lätt träning som stärker rygg- och benmuskulatur och håller ryggen i rörelser.

–  Vila i smärtfri ställning. Kan vara skönt vid ett diskbråck i halsryggen att lägga armen eller handen bakom nacken för att lindra smärtutstrålningen i armen. Vid diskbråck i ländryggen kan smärtan lindras om man lägger en kudde eller liknande under benen när personen ligger på rygg så att knäna och höfterna böjs.

Skolios

Skolios innebär att man har en ryggradskrökning i frontalplanet uppmätt till minst 10 grader Cobbvinkel på röntgenbilder. Kröken ökar i sällsynta fall till över 30 grader. Ju större kröken är desto större tendens har den att öka ytterligare. Skolios är ett symtom och man bör ta reda på orsaken till ryggradskrökningen.

Olika sorters skolios

Det finns tre sorters skolios som benämns vid diagnostisering, dessa är adolescent (mellan tonåring och vuxen), juvenil (barn) och infantil (spädbarn). I Sverige är den adolescenta typen den mest övervägande och 90 %  av patienterna är flickor. Skoliosen debuterar vanligen vid den prepubertala tillväxtspurten, i 10-11-års åldern för flickor och något år senare för pojkar. 90 % av bröstryggsskolioserna är högerkonvexa. 

Olika typer av skolios

Det finns olika typer av skolios, funktionell och strukturell.

–  Funktionell skolios – uppkommer sekundärt till följd av exempelvis smärttillstånd i ryggen till benlängdsskillnader. Den kan korrigeras om den underliggande orsaken rättas till. Lindriga funktionella skolioser förekommer hos 5-6 % av samtliga skolbarn. Krökarna kan synas i stående ställning men rätas ut i liggande ställning, eller om man i förekommande fall korrigeras för en benlängdsskillnad.

–  Strukturell skolios – är förenad med rotationsfelställning i ryggen och förändringar i diskarnas och kotornas form. Det är karakteristiskt att deformiteten inte påverkas frivilligt. Det är de strukturella skolioserna som har en tendens att öka och kan behöva behandlas. Rotationerna mellan kotorna ter sig som asymmetriska vilket syns mest i bröstryggen där rotationen gör att revbenen på den konvexa sidan skjuts bakåt och bildar en puckel.

Orsaker till skolios

– Idiopatisk skolios – i 80 % av de strukturella skolioserna vet man inte orsaken till ryggradskrökningen. Med tidig diagnostik kan behandlingen startas tidigt, innan kröken hunnit öka i storlek vilket ger behandlingsmässiga fördelar. Det förekommer varken neurologiska bortfall eller smärtor vid idiopatiska skolioser.

– Paralytisk eller neuromuskulär skolios – var vanlig förut som följd av polio men ses idag mest i samband med CP, myelomeningocele och neuromuskulära sjukdomar i barndomen, både id generella sjukdomar, som muskeldystrofier och spinala atrofier och vid lokala förändringar som tumörer eller cystor i ryggmärgen.

Skoliosen uppkommer när bålens muskler är asymmetriskt påverkad. Målet med behandlingen kan vara att möjliggöra sittande och underlätta skötseln av patienten, vilket kan ge en betydande förbättring av patientens livskvalitet. Det är inte ovanligt med en generell eller spinal muskulär atrofi – så kirurgisk behandling kan förbättra livskvaliteten.

– Kongenital skolios – baserad på förekomst av kotmissbildningar vilket är medfött. Det är oftast en långsam stegring av deformitet vilket är svårt att upptäcka där den kumulativa effekten kan bli stor. Speciellt stor risk för ökning är då flera kotor är ensidigt hopväxta vid revbensmissbildningar som är belägna baktill. Kardiopulmonell funktionsnedsättning är vanligt förekommande vid kongenital skolios. 

Behandling av skolios

De flesta skolioser behöver ingen behandling. Dock behövs det en observation av barn med sned rygg då det är svårt att förutse skoliosens utveckling hos den enskilda individen.

Vid ökande skolioser som överstiger 25-30 grader hos patienter med en betydande kvarvarande tillväxt kan det finnas indikation för korsettbehandling. Målet är då att minska skoliosens ökning. Oftast verkar korsetten dynamiskt genom att verka deroterande av ländryggskurvaturen. Om krökningen är lokaliserad ovan den femte bröstryggskotan är korsettbehandlingen olämplig. Korsetten bör bäras 20-22 timmar varje dag tills att patienten är färdigvuxen.

Operationsindikation kan föreligga om krökningen är mer än 40 grader då patienten har kvarvarande tillväxt. Med operation menas det att man gör en upprätning av kröken och stelopereras med fixationsinstrument. Vid medfödd skolios kan en operation vara nödvändig för att förhindra försämrad lungfunktion. 

Kiropraktisk behandling vid skolios

Kiropraktorer kan hjälpa att upprätthålla rörligheten i ryggraden genom att manipulera lederna. Detta kan göra att ökningen av gradantalet mellan kotorna minskar eller helt avstannar. Manipulation i nacken påverkar de posturala musklerna som kan göra det lättare att bibehålla en bra hållning i ryggraden. Att få bort ledstelheten i ryggraden minskar även smärtan och muskelspänningarna i området.

Ifall det grundläggande problemet ligger i bäckenet kan kiropraktorn hjälpa till att rätta till problemet så att skoliosen försvinner. 

Spondylolistes

Spondylolistes definieras ”glidning framåt av ländkota, oftast p. g. a. spondylolistes, defekt som uppkommit i en eller flera kotbågar”.

Fem huvudtyper

  1. Dysplastisk spondylolistes – orsakas av en felaktig utveckling av bakre kotan och är medfödd.
  2. Isthmic spondylolistes – orsakas av repetativ skada och är på grund av ett fel i pars interarticularis. Är vanligare hos idrottare som utsätts för översträckande rörelser, t ex gymnaster och fotbollsspelare. Behöver inte ge symtom på flera år. Vid symtom ter det sig som ryggsmärta som strålar ut mot skinkorna, domningar, svaghet eller smärta strålar ut i nedre extremiteter.
  3. Traumatisk spondylolistes – kommer från ett direkt trauma eller skada på ryggraden. Detta kan orsaka fraktur i lamina, facettlederna eller näset som gör att kotan kan glida framåt från den bakre delen av kotan. 5 % av befolkningen med fraktur i ryggraden finns vid näset. Vanligaste är att nedre delen av ryggen drabbas.
  4. Patologisk spondylolistes – orsakas av en defekt i benet som orsakats av onormalt ben t ex från tumör.
  5. Degenerativ spondylolistes – uppstår p g a förändringar i lederna i ryggraden och av broskdegeneration. Är vanligare hos äldre patienter. Vanligast i L4-L5- nivån. Det är sex gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Kotglidningen överstiger sällan 25-30 % av den underliggande kotkroppen. Hos ca 30 % av individerna med tillståndet sker det en progression av kotglidningen.

Ca 5-10 % av patienter som klagar över ryggont har en spondylolistes. Men smärtan i ländryggen behöver dock inte komma från spondylolistesen.

Smärtan kan vara ensidig eller dubbelsidig. Smärtan ska vara aktivitetsrelaterad. Symtom är ovanlig i kombination med inskränkning av bakåtböjning i ländryggen.

Hos 20 % av patienterna förekommer det kraftnedsättning i benen. Reflexbortfall är ett ospecifikt fynd i detta sammanhang eftersom bortfall av Akilles och patellarreflexen inte är ovanligt ens vid normalt åldrande.

Behandling av spondylolistes

–  Läkemedel – analgetika för att kontrollera smärta och inflammation. Kortikosteroider kan skrivas ut för ryggsmärtor och svår nedre extremitetsmärtor på grund av dess potentiella antiinflammatoriska effekt.

–  Kirurgisk behandling – är då som en steloperation i området, det stabiliseras upp med hjälp av titanskruvar som är förknippade med barer.

–  Konservativ behandling – består av aktivitetsmodifiering, farmakologisk behandling, kiropraktisk behandling och en fysioterapeuts samråd. Detta innebär massage, lokal värme eller kyla, ultraljud, transkutan elektrisk stimulering (TENS).

Upper crossed syndrom

80 % av populationen kommer någon gång i livet att ha försvagad rygg med smärta.

Oturligt nog är upper crossed syndrom en ”tyst” dysfunktion. Tar ofta många år att utveckla och initiellt ger inga symtom. Symtomen gör sig inte tillkänna förrän då dysfunktionerna gjort stora förändringar biomekaniskt i övre ryggen, nacken, skuldrorna och käken. 

Förekomst av upper crossed syndrom

Ses ofta hos folk med kontorsjobb eller de som sitter mycket stora delar av dagen, men upper crossed syndrom är inte exklusiv för den gruppen. Människor är designade för att stå och gå. Stå och gå aktiverar de djupa nackflexorerna och scapulastabilisatorerna och förlänger pectoralis och övre Trapezius. 

Symtomen vid upper crossed syndrom

Specifika posturala förändringar ses i upper crossed syndrom som framåttippning av hakan, ökad nack- och bröstryggskurvatur, höjda och framåtroterade skuldror och vingscapulae.

Människor med upper crossed syndrom sitter med framåthållning av huvudet som förkortar och stramar åt pectoralerna och övre Trapezius som förhindrar aktivering av de djupa nackflexorerna och stabilisatorerna i skuldergördeln. Denna parodoxala muskelobalansen är p g a Sherringtons lag som säger att när agonisten spänns slappnar antagonisten av automatiskt.

Detta mönster av obalans skapar dysfunktioner i lederna, speciellt i atlanto-occipitalisleden, C4-C5 segmenten, cerviko-thorakala övergången, glenohumeralleden och Th4-Th5 segmenten.

De som har upper crossed syndrom utvecklar oftast smärta ”helt plötsligt”, successivt över flera veckor eller månader eller göra något helt banalt, som att titta över axeln eller kasta någonting i soporna. Detta p g a att varje rörelse, varje huvudvridning, rörelse av armarna, tuggrörelse, som en person med upper crossed syndrom gör skadar deras nacke, skuldror och käke.  

Behandling vid upper crossed syndrom

Det är omöjligt att aktivera de djupa nackflexorerna utan kiropraktisk och rehabiliteringsåtgärder p g a Sherringtons lag.

Det positiva är att upper crossed syndrom är lätt att identifiera för kiropraktorer och kan bli bättre med tiden och ett skötsamt program av kiropraktisk och rehabiliteringsbehandling. Över tid med manipulation, stretchning och progressiv övning återskapar normala rörelser och normal muskellängd och styrka. 

Djup ventrombos

Med djup ventrombos menas det att det finns en propp i benet, oftast underbenet. Vilket innebär att blodet levrar sig och täpper till ett blodkärl. Om inte blodproppen i benet löses upp kan en del lossna från kärlväggen och följa blodströmmen upp till lungan.

Symtom vid djup ventrombos:

–      Smärta i hela eller delar av benet

–      Svullnad och rodnad

–      Benet blir varmt, spänner och kan svullna

–      De ytliga blodkärlen kan bli tydligare på det drabbade benet

–      Kan känna en lätt feberkänsla

Riskfaktorer för djup ventrombos

Riskfaktorer för att få djup ventrombos är malignitet (aktiv), tidigare ventrombos, operation/trauma, immobilisering, övervikt, infektion, östrogen/p-piller/graviditet, arvsanlag för ventrombos, koagulationsrubbning, inflammatorisk tarmsjukdom, serumalbumin, intravenös katetrar och kablar, hög ålder och rökning.

Förebygga så att man inte får djup ventrombos

För att förebygga så man inte får djup ventrombos kan man motionera regelbundet och hålla sig i rörelse, vid flygning röra på benen och spänn benmuskulaturerna regelbundet under resan, se till att hålla vikten och inte öka i vikt, ifall intag av p-piller kolla alternativa preventivmedel och sluta röka ifall man gör detta. 

Compartment syndrom

Compartment syndrom är ett tillstånd som är livshotande och lemhotande som kommer efter en skada på t ex tibia. Då kommer det inte tillräckligt med blod till musklerna och nerverna för att kunna syresätta och ge tillräckligt med näring på grund av ökat tryck inom muskelfacket. Syndromet är indelad i akut, subakut och kronisk compartment syndrom.

Symtom vid compartment syndrom

Symtom vid compartment syndrom är smärta som oftast märks tidigt och universellt. Beskrivningen är oftast en stark, djup, konstant och diffus lokaliserad smärta utan liknelse. Smärtan förvärras vid passiv stretchning av muskelgruppen inom muskelfacket eller aktivt flektera det och hjälp inte av något smärtlindrande, inte ens morfin. Man kan få känselbortfall i det påverkade området. Förlamning i benet är vanligtvis en sen upptäckt. Muskelfacket kan även kännas väldigt spänd och fast. Vissa tycker att deras fötter och även ben somnar. Huden är spänd och svullet lysande, ibland med ett tydligt blåmärke på.

Pulsen finns fortfarande för att trycket som uppkommer vid compartment syndrom är oftast lägre än det artiella trycket och pulsen är bara påverkad om den relevanta artären finns i det relevanta kompartment. 

Skillnader mellan djup ventrombos och compartment syndrom

Det finns tydliga skillnader mellan djup ventrombos och compartment syndrom. Vid djup ventrombos syns det oftast en rodnad, svullnad, värmeökning och de ytliga blodkärlen kan synas mer. Finns även många riskfaktorer för att få djup ventrombos men de flesta går att förebygga.

Compartment syndrom kommer oftast efter en skada på t ex tibia, som då ger en komplikation. Denna komplikation är att det inte kommer tillräckligt med blod till det relevanta området och ger en syre- och näringsbrist.

Skillnader mellan de två tillstånden är att djup ventrombos ter sig mer som en inflammation med svullnad, feberkänsla och rodnad medan compartment syndrom ger en svår smärta som förvärras vid passiv stretchning eller aktiv flektering. Compartment syndrom kan inte lindras med någon smärtlindring alls.

Whiplash

Whiplash (pisksnärtskada) kan man få om nackens mjukdelar utsätts för en kraftig översträckning. Detta händer särskilt vid trafikolyckor. Kvinnor är mer utsatta än män, detta tros vara på grund av skillnader i kroppsbyggnad. Även ålder och tidigare sjukdomstillstånd kan påverka hur allvarlig en whiplash-skada blir.

Whiplash syns inte på röntgen och kan därför vara svår att diagnosera. Besvären kommer från skadad bindväv eller från skadade muskler eller nerver.

Besvären kan komma direkt efter olyckan, efter några timmar eller efter några dagar. Första tecknet är att nacken känns stel och värker. Personen kan få huvudvärk.

Var tionde whiplashskadad person uppvisar så småningom flera olika symtom, som ökad värk och utstrålning i armarna, som domnar. Personen kan få yrsel, koncentrationssvårigheter och minnesstörningar. Smärtan kan påverka sömnen och ge stressymtom.

Behandling av whiplash

I en studie visar det att en aggressiv behandling direkt efter en whiplashskada ger en långsammare återhämtning.

Vad som däremot rekommenderas till patienter är hemövningar som att försöka röra sig som vanligt så mycket som möjligt för att lättare kunna få tillbaka normal rörlighet i nacken. De ska dock inte utföra tungt arbete utan hålla igång med normala aktiviteter. En bra sak är att börja träna nackmuskulaturen.

Behandling av whiplash på sjukhus    

På sjukhuset behandlas whiplashskador primärt med en mjuk nackkrage de första två-tre veckorna. Denna hjälper till att göra patientens orörlig och gör att nacken slipper stödja hela huvudets vikt. 

Medicin ges också, en antiinflammatorisk medicin, för att minska svullnaden, en muskelförlösande medicin, för att lugna spasmerna, och ett smärtstillande preparat för att lindra den intensiva akuta smärtan.

  Kirurgiskt ingrepp är ovanligt hos whiplashpatienter. Görs när det finns en skadad mellankotsdisk eller vid nervkollision som orsakar neurologisk funktionssvaghet.

Behandling av whiplash hos kiropraktor

Hos kiropraktorn består behandlingen av specifika, milda justeringar som hjälper till att återställa ryggradsfunktionen. Fysioterapi kan användas tillsammans med justeringarna för att minska smärtan och öka upp rörligheten. Behandlingarna består av is och/eller värmeterapi, ultraljud, stretch, massage och terapeutiska övningar.

För de flesta patienter försvinner symtomen inom två-fyra veckor med behandling. Ifall smärtan finns kvar trots behandling kan en så kallad grimma ge tillfällig lindring av smärtan på kontoret eller hemma. Injektioner av lokalbedövning kan också ge lindring. 

Sternocleidomastoideus syndrom

M. Sternocleidomastoideus är en av de mest komplexa muskeln i kroppen. Den gör rotation, bakåtböjning av övre nacklederna, framåtböjning av de nedre nacklederna, sidoböjning och är även en väldigt viktig källa för balanssinnet. Vid dysfunktion med triggerpunkter ger den även en komplex klinisk bild, den refererade smärtan går över kindbenet, pannan, toppen på huvudet, i och bakom öra, över kinden och sternoclaviculaleden och djupt i halsen beroende på var triggerpunkten sitter i muskeln.

Symtom vid sternocleidomastoideus syndrom

Det vanligaste symtomet är svårigheter att svälja. Detta kan misstolkas och tros att det är något annat, t ex stroke. Mycket av problemen ligger runt C5-kotan. Vid framåtböjning av nacken minskar sväljsvårigheten och vid full bakåtböjning försvåras den. Sidotryck av C5-kotan förvärrar symtomen. Patienter med sternocleidomastoideus syndrom har oftast en så kallad uppercrossed syndrome-liknande hållning (ihopkurad överkropp med ”gam”nacke) och alla de besvär som medföljer med detta som spända hals- och övre nackmuskulaturer, spänt axelparti men även svagheter i muskulaturen som utför framåtböjning av nacken.

Behandling vid sternocleidomastoideus syndrom

Behandlingen vid sternocleidomastoideus syndrom kan också bli komplext. Målet med behandlingen är att få m. sternocleidomastoideus och alla spända muskler att slappna av och stärka de svaga musklerna och få bort eventuella dysfuntioner i lederna, t ex låsningar. Det görs via ischemiskt tryck, spray och stretch, och/eller postisometrisk relaxation som är relativt effektivt.

Det är också viktigt att få leddysfunktionen kollad i de övre nacklederna, sternoclaviculaleden och käkleden. Givetvis bör även alla närliggande leder kollas för att kolla rörelsemönster och statisk hållning. Vid problem kan en kiropraktor hjälpa genom att behandla med high velocity low amplitude(HVLA)-manipulering.